söndag 20 september 2015

Verkstadsveckan & en smula ångest

Det har minst sagt varit en händelserik vecka. Den började i måndags i Varberg. Jag hade valt Grafikverkstaden i första hand och fick den också. Jag var jättespänd på att få komma dit och att få veta vad vi skulle göra. I verkstaden fanns Börje och Tommy, två goa gubbar. Börje introducerade typ vad grafikverkstaden innebar, men han berättade mer anekdoter om sitt liv än vad han berättade om just grafik. Jag förstod att det handlade om att göra plåtar, kartonger, mallar som man sedan tryckte med. Vi fick börja arbeta med torrnål på kopparplåt. Jag glömde ta bilder på nålen men den såg ut ungefär som en virknål fast vass och rak. Mitt första tryck blev simpelt:

Det var tungt att jobba med torrnålen, man liksom ristade i den, och man skulle hålla nålen rakt. Det gjorde saken svårare. Man tryckte i en stor press på papper som var fuktigt.

Jag gjorde en plåt till, som också den blev simpel (det verkade vara mitt motto under veckan) och trycket av den såg ut så här:
Jag tryckte den flera gånger för att arbeta med färgen på olika sätt. Man rollade nämligen hela plåten med färg först, för att sedan i olika steg torka av den så att det mesta av den bara fanns kvar i skårorna.
Efter dessa två plåtar blev jag fruktansvärt deprimerad. Jag jämförde mina alster med de andras och jag var inte nöjd direkt. Alla andra fick sådana djup i sina bilder, och deras fantasi tyckte oändlig. Jag blev riktigt avundsjuk och ville mest att det hela skulle vara över. Jag prövade ändå att göra en mall i kartong och en i linoleum:
Kartong: Trycket är till vänster och mallen till höger.
Linoleummall.
Tryck av linoleummallen.

Jag blev väl lite bättre tycker jag på den sista mallen, men ju mer jag jämförde mig med de andra desto mer ledsen blev jag. Så jag lärde mig en massa men jag förlorade lite självförtroende. Jag struntade att gå på presentationen på fredagen för jag ville ärligt talat inte dela med mig av mina upplevelser där. Jag tvivlar en del på min förmåga att bli bildlärarinna, om jag inte kan arbeta med djup hur ska jag då kunna påstå att jag kan undervisa i bild som innehåller så mycket djup. 
Jag antar att man under hela livet kommer hitta saker man känner sig osäker på. Men detta var för mig omskakande. Kanske hade jag kunnat bli bättre om jag arbetade med grafik ofta, allt kan väl inte vara lätt från början?
Skissboken
Det blev bilder av blandad kompott i skissboken den här veckan. Jag tycker det är spännande att se hur mitt humör påverkade motiven på bilderna.
Veckans första skiss "Endast fantasin sätter gränser".
Lite senare i veckan "Du måste ju svara!"

Den syns inte så bra, men det är en flicka som sitter och gråter och en naken man i dörren.
Denna gjorde jag på fredagskvällen.
"Den som aldrig känner ångest saknar något som ingen kan vara utan: fantasi."
Herta Müller 

1 kommentar:

  1. Jag känner igen känslan av att jämföra sig med andra och tvivla på sin egna förmåga - jag tror att vi alla tänker så ibland. Det kanske tröstar föga men kan vara bra att minnas ibland, när en är som mest självkritisk. Jag är säker på att du skulle känt dig mer nöjd om du fick jobba lite mer med det, och sen är ju faktiskt inte alla gjorda för att arbeta med alla material. Det är ju därför vi har en sådan mångfald av sätt att arbeta på! :) Hoppas att veckan inte kändes alldeles bortkastad, och att resten av terminen blir bättre!

    SvaraRadera