Slutreflektion Gestaltningsarbete

Inledning och ”Vad”

Jag har under gestaltningsarbetet arbetat helt utifrån mig själv med stort stöd från handledningsgruppen. Det hela började med en fundering kring varför jag inte är rädd för att dö, vilket ledde till att jag ville utforska mitt eget försök till att begå självmord och slutade vid en tanke kring depressioner och vilka uttryck som kan gömma sig i en depression. Detta blev ramen för mitt arbete och även om jag till viss del svarat på några av de funderingar jag hade så känns det som att det fortfarande finns mycket kvar att utforska.

Genom arbetet har jag förstått att den egna processen är oerhört viktig, dock kan den lätt avstanna eller bli platt utan en tredje part (i mitt fall handledningsgruppen), som kan knuffa igång en kanske avstannad eller stillastående process. Det blir också oerhört viktigt att denna tredje part är insatt och är på någorlunda samma nivå för att ”knuffandet” skall spela någon roll. Om man sätter in detta i ett klassrumsperspektiv så tycker jag att det blir tydligt att elever måste få skapa forum för diskussion i sitt görande. Det torde gälla alla ämnen. Genom diskussion anser jag att de får vidare inspiration vilket skulle leda till ett bekräftande i deras arbeten. Det är då upp till läraren att skapa en trygg miljö och grupper där eleverna litar på varandra.

Exempel:

Eleverna skall under ett par bildlektioner lära sig om och arbeta med gammalt material, i enlighet med Kursplanen för bild i åk 4-6 (Skolverket, 2011). Eleverna får under tidigare bildlektion en uppgift att samla in sådant som de eller föräldrarna vanligtvis kastar (tidningar, papper, reklam, egna bilder etc.). Genom detta inkluderas eleverna i processen, och för de elever som inte har möjlighet att samla tar läraren givetvis med sig sådant som den tänkt kasta i vanliga fall. Läraren samlar ihop materialet och har sedan en diskussion med eleverna om vad de föreställer sig att de kan göra med materialet. Sedan får de arbeta själva, eller tillsammans med att skapa utav materialet. Läraren bör då uppmuntra diskussion och att eleverna låter sig inspireras av varandra. Eleverna kommer antagligen att ha olika mycket kunskap om hur man arbetar på detta sätt, vilket gör att diskussionerna ur ett sociokulturellt perspektiv blir oerhört viktigt (Säljö, 2012, S.193-196).

Detta exempel kopplar jag samman med det arbetssätt vi har haft under L6BD10. Tillsammans har vi utvecklat varandra och våra sätt att arbeta på. Det jag dock inte kan svara på är om alla utnyttjat den hjälp som funnits att få.

Hur kan mitt gestaltningsarbete användas i bildämnet?

Det tema jag arbetade utifrån var ”självmord”, ett sådant tema tror jag inte är användbart i skolan. Därför blir temat i sig oanvändbart. Arbetssättet är däremot väldigt viktigt. Jag har hela tiden gått vidare i mitt projekt genom dialog med handledningsgruppen. Jag har alltså genom stöttning utvecklat mina idéer och frågeställningar. Utifrån detta formulerade jag också exemplet ovan, vilket svarar på hur delar av mitt projekt blir användbart i skolan. En av mina grundtankar var också att återanvända material, vilket jag till viss del gjorde genom att arbeta i en gammal bok. Detta är också något som finns i Kursplanen (Skolverket, 2011) och ett oerhört viktigt område. Detta går för övrigt också i linje med Göteborg Universitets miljöcertifiering och mål (Göteborgs Universitet, 2015).

Eftersom eleverna själva får ta med material för användning lär de sig värdet av att inte överkonsumera (Världsnaturfonden WWF, 2008). Detta är något som Bey (citerad i Smith, 2008, s.9) diskuterar som en viktig egenskap som utforskare av världen vilket också är något jag önskar förmedla till mina framtida elever.

Varför har jag arbetat på detta sätt?

Eftersom vi har haft så fria tyglar under gestaltningsarbetet tyckte jag att det var viktigt att arbeta med något som utvecklade mig själv. Därför fanns inte många tankar på de didaktiska frågorna med mig under arbetets gång. Jag undrade dels varför jag var så okej med att dö, och på något sätt ville jag också förmedla en känsla som jag som deprimerad har. I och med stöttningen jag har fått från handledningsgruppen har jag också vågat öppna upp mig själv för dessa frågor och tankar, samt att jag vågat förmedla dem vidare. Jag har insett vikten av stöttning och gruppdynamik. För många är det en självklarhet, men detta är alltså något jag upptäckt under arbetets gång.

Varför ska man då arbeta på detta sätt i skolan? Som jag tidigare beskrivit är grupparbete något som hjälper eleverna att utveckla varandra. Detta är ur ett sociokulturellt perspektiv något viktigt för barns utveckling (Säljö, 2012, S.193-196). Han beskriver den proximala utvecklingszonen där en mer ”kompetent” kamrat stöttar kollegor och dylikt i deras process, detta i enlighet med att vissa elever kommer ha flera förkunskaper om återanvändning, kollage och grupparbete än andra. De hjälper varandra att utvecklas och givetvis finns läraren till hands för ytterligare stöd. En kort sammanfattning av den proximala utvecklingszonen återfinns här.

Didaktik och en hel del från Skolverket

”En elevaktiv undervisning som utgår från elevers erfarenheter, intressen och behov ger eleverna möjlighet att ha en aktiv roll i undervisningen.” (Skolverket, 2015, s. 15).

Så skriver man i en rapport från Skolverket, vilket styrker min uppfattning om att samarbete och grupparbete är bra för eleverna. Dessutom tänker jag att eleverna under min tänkta lektion inte får restriktioner kring vad de skall göra med materialet de samlat in, utan att de genom diskussion får inspiration. Givetvis kan det vara bra att man som lärare försöker styra lektionen lite så att alla faktiskt försöker skapa med materialet.

Så här i slutskedet av gestaltningsarbetet känner jag mig faktiskt förvirrad och vet egentligen inte vad jag vill ha sagt mer. Jag återvänder till de didaktiska grundfrågorna för att försöka ge mig själv och er som läser detta lite klarhet:

• Vem ska lära sig? Vad ska individen lära sig?

I det här faller har jag lärt mig massvis genom processen som varit gestaltningsarbetet. I en undervisningssituation förutsätter jag att det är elever i åk 4-6 av olika bakgrund och karaktär som skall lära sig. De får lära sig samarbete, återanvändning  och lite miljömedvetenhet. Rent individuellt kommer de lära sig olika saker på olika sätt beroende på utgångspunkt och förkunskaper.

• När ska individen lära sig? Med vem ska individen lära sig?

Egentligen är de punkter jag tar upp viktiga för ett livslångt lärande (Skolverket, 2011). Visserligen sker en del av lärandet under mina påhittade lektionstillfällen, men saker som samarbete och miljömedvetenhet är något jag anser att alla bör på utforska och lära sig. Jag har personligen lärt mig samarbete men också vikten av att tro på det man gör. Svaret på första frågan är egentligen ”hela tiden” och svaret på den andra blir ”tillsammans” med sin klass och läraren.

• Var ska individen lära sig?

Jag anser att eleven hela tiden skall lära sig saker som jag tagit upp, och därför blir svaret på ”var?” överallt, men framför allt i skolan i alla ämnen.

• Hur ska individen lära sig? Genom vad ska individen lära sig?

I detta fall får eleverna och varje individ lära sig genom att pröva. De lär sig i diskussionen med varandra och med läraren, och i sitt görande. De blir utforskare, och jag tror att de genom sitt utforskande lär sig oerhört mycket.

·         Varför ska individen lära sig?

”I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” (Skolverket, 2011).

• För vad ska individen lära sig?

Jag hänvisar åter till Skolverket, där man inledningsvis skriver:

”Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. […] Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.” (Skolverket, 2011).

Som lärare har man som jag förstår det ett uppdrag att fostra eleverna i en demokratisk och samhällsnyttig anda. Genom grupparbete med miljötänk anser jag att man gör just detta.

Slutligen

Det har varit en otrolig tid, dessa fem veckor. Det känns som en oerhörd sorg att vi efter Januari inte kommer ha den klass vi verkar i just nu. Stöttningen har varit otrolig och när jag nu sitter och skriver detta inser jag att jag lärt mig mer än vad jag först trodde att jag skulle göra.

Tack för mig!

Referenser:

Göteborgs Universitet. (2015). Globalt Engagemang. Hämtad 2015-12-03 från http://www.gu.se/omuniversitetet/vision/globalt-engagemang

Skolverket. (2011). Kursplan. Bild. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2015). Delaktighet för Lärande. Stockholm: Skolverket.

Smith, K. (2008). How to Be an Explorer of the World. London: Penguin Books.

Säljö, R. (Red). (2012). Lärande, Skola, Bildning. Grundbok för Lärare. Stockholm: Natur & Kultur.

Världsnaturfonden WWF. (2008). Jordens Resurser Konsumeras i Rasande Takt. Hämtad 2015-12-03 från http://www.wwf.se/press/1199635-jordens-resurser-verkonsumeras-i-rasande-takt

Vecka 47. Produktiva veckan!

Som titeln antyder har det varit en produktiv vecka i kreativitetens tecken. Jag vill nästan inte slita mig från gestaltningsarbetet men samtidigt har det varit den mest sociala veckan för mig på evigheter. Så jag känner mig väl lite efter i min planering, men jag tror jag kan ta igen det under helg och kommande vecka. Jag har i alla fall lackat framsidan, den började slitas ganska mycket och jag gillade visserligen det, men jag oroade mig lite för att all färg till slut skulle ramla av så därför kändes det bäst att slänga på några lager av en ganska billig lack.

Jag har också skapat ljus denna vecka:

Jag började med de rutor av papper jag fått över från en annan del av boken.

Jag ritade ut former på var och en av rutorna så att det såg ut lite som en låga, jag klippte bort överflödigt material och
sedan brände jag kanterna för att få en bra känsla.

Sedan började jag måla med akryl på de cirka 20 lågorna jag hade.

Resultatet blev så här. Jag har också gjort och fäst en ficka i boken
där ljusen hålls på plats. Tanken är att skriva en liten text bredvid. Mer
om det längre ner.

Jag har också rollat baksidan vit.'

Så min tanke är att de som vill tar en av lågorna, skriver namn på baksidan på någon/några de känner som har begått självmord, och att man sedan får fästa sin låga på baksidan av boken. Ett sätt att hedra de som har dött, samt visa att de alltid finns med en som en evigt brinnande låga. Jag har bara inte kommit på vad jag skall skriva för text bredvid fickan med lågorna, jag vill att det ska se bra ut utan allt för många ord. Lite förslag skulle inte skada :)

Detta är lite av det som jag jobbat med under veckan. Jag har också fört in lite dikter på olika sätt, men jag tror att bilderna på det får vänta till efter redovisningen.

Trevlig helg!

Pysselvecka

Oj vad tiden försvann från mig idag. Så här kommer ett kort fredagsinlägg så får jag fylla på med bilder imorgon eller på söndag (då jag för tillfället sitter på tåget).

Jag har jobbat på med min gestaltningsbok mestadels hela veckan, och jag vet inte hur mycket jag borde visa av den då den kommer vara det jag visar upp på redovisningen. Men det går sakta framåt i alla fall. I vissa stunder känns det för mäktigt att hålla på och arbeta så jag har varvat skolarbetet med lite hemmapyssel. Bland annat har jag gjort kallrört olivtvål, lätt och något jag rekommenderar alla pysslare att göra någon gång.

Jag har också gjort färdigt ett till av Emmas assignments, bilder och text på det får också vänta till nästa inlägg.

Trevlig helg allesammans!

Pepp och assignments

Som de flesta som läser min blogg vet, så utlyste jag lite mer kommentarer på mina inlägg! Ni har varit helt fantastiska på att skriva och jag fick verkligen en enorm push i min kreativitet. Idag gjorde jag klart ett av de assignments jag har fått av Emma. Det var roligt, utmanande och kreativt sporrande. Assignmentet löd:

"Låt dig inspireras
Plocka isär det du inspirerades av
Sätt ihop det på nytt sätt igen"

Jag har haft svårt att hitta något att bli inspirerad av, men så satt jag hemma och tittade mig omkring. Jag såg en bukett torkade rosor, tyckte de var så vackra och insåg att där fanns något som inspirerade mig. Jag bestämde mig för att ta en av rosorna att arbeta med.

Försiktigt plockade jag isär den, blad för blad. Jag ville inte att något skulle förstöras i denna initiala process.

Bilderna ovan visar det material jag sedan hade att arbeta med. Jag plockade också fram lite lim, akrylfärg, papper och mina tuschpennor. Jag lekte lite med bladen och placerade ut dem på ett vitt papper. Jag blev ganska nöjd redan från början och även om jag hade en idé om att jag ville göra något helt nytt av materialet, så tyckte jag att blombladen skulle få fortsätta vara någon sorts blomma.

Jag tömde mitt papper och började på måfå att limma fast dem på pappret. Tänkte att jag INTE skulle tänka på resultatet så mycket, utan bara att jag skulle limma. Efter lite tålamod och tid såg det ut så här: 

Jag började tänka på en näckros i en damm, och fortsatte mitt arbete efter den idén. Jag hällde på lite lim, tanken var att det skulle se ut som droppar. Men limmet torkade ihop och droppeffekten försvann. Jag tuschade det vita pappret i blått för att det skulle se lite ut som att blomman låg i vatten. (under den här tiden tog jag inga kort, och i efterhand så förstår jag inte varför jag inte gjorde det). Jag var i alla fall inte nöjd även om jag målat pappret blått, så jag blandade lite blå och vit akrylfärg med ganska mycket vatten och började skvätta det över bladen. Så småningom blev det så här:

Jag känner mig inte helt klar än, jag funderar på att införskaffa lite glitterspray och så, men för tillfället låter jag det hela ligga och torka till ordentligt. Jag vilar på det hela och återkommer imorgon för att se om jag vill gå vidare med just detta projekt. Det var i alla fall som sagt väldigt kul, och detta är ett arbetssätt som jag gärna tar in i mitt gestaltningsarbete.

"Ett konstverk är ett hörn av skapelsen sett genom ett temperament"

Emile Zola 

Gestaltningsarbete

Det har varit tufft för mig att jobba med mitt gestaltningsarbete. Jag hade massa pepp efter förra veckans handledning och jag satte igång med att "göra"/förstöra. Sen fick jag en sån härlig förkylning med feber och det har varit svårare att arbeta. Som tur var har det varit Halloween och det har funnits en massa intressanta artiklar att läsa, filmer att se och facebook uppdateringar att grotta ner sig i. Jag har börjat jobba med en bok, förstöra den, inspireras av den och jag har en tanke om vart jag vill komma. Men det är inte en snabb process direkt. Så här har det sett ut hittills:

Så här såg boken ut från början.

Jag kände att akryl är roligt att arbeta med så jag smetade ut en massa färg på bokomslaget.

Till en början såg det ut så här.

Jag lät färgen torka, men tyckte inte att uttrycket var så värst bra.
Så då började jag riva i färgen, och resultatet blev detta. Ganska
läskigt på något vis.

Jag fick idén att använda mig av ordet förlåt. Ett väldigt laddat ord som jag ofta har svårt att uttrycka själv.

Så jag började skriva det på varje sida i boken. Min tanke är att det kanske inte ens kommer gå att läsa sedan. För jag tänker mig att jag ska riva i sidorna och förstöra ännu mer sedan. Boken låg i alla fall på tork och min sambo tog upp den och bläddrade i den. Han blev alldeles förfärad. "Vad är detta?", "Vill du ta livet av dig?" undrade han. Och jag tänkte, att detta var helt spot on med mitt tema. Med några ord hade jag provocerat fram en känsla. Jag fick förklara ganska länge att det tillhörde mitt projektarbete och att jag tyckte att hans reaktion var väldigt spännande. Därefter har jag låtit boken vara. Jag vill gå vidare med att förstöra den, men samtidigt fick jag ju en stark reaktion så jag vet inte om jag borde låta den vara. Här vore det skitsjysst om ni kunde kommentera hur ni skulle ha gjort. För jag velar verkligen supermycket!

Det känns i alla fall bra att ha kommit igång med projektet, och jag håller på just nu med att avsluta de assignments jag har fått av Emma. De fick liksom vänta lite i och med förkylningar och annat.

"Creativity comes from trust. Trust your instincts. And never hope more than you work."

 Rita Mae Brown

Museibesök

Jag har känt mig stressad av veckans alla åtaganden; museibesök, assignments, gestaltningsprojekt, livet...
Så idag släppte jag allt, och tog mig till Bohusläns Museum. Det tycks vara det mest tillgängliga museet i Uddevalla, och jag kände att Skalbanksmuseet inte skulle ge så mycket. Som tur var hade Bohusläns museum flera utställningar så att jag åtminstone kunde gå på tre olika utställningar. Det första jag möttes av var en fotoserie med Ingrid Bergman. Där fanns lite prylar som hon gett bort till andra och lite saker hon själv ägt. Jag tycker hon var så vacker, det fanns någon sorts vishet i ögonen hos henne. Dock blev jag kanske inte så inspirerad till eget skapande och jag gjorde en snabb skiss av ett ansikte bara:

Jag dröjde inte så länge vid fotografierna av henne. I och med att jag inte fick så mycket inspiration och för att det inte fanns några sittplatser gick jag vidare till nästa utställning som heter "Björnklor & Hasselnötter - arkeologi längs E6:an Genom Bohuslän". Länk här! Det var en utställning som jag trodde skulle passa min smak. Det hela blev dock ganska hemskt när då jag hade mitt gestaltningsarbete i tankarna. För wow, det mesta är ju gamla benflisor från människor, uppradade i glasskålar och lergods. Dock älskade jag stämningen där inne, och jag slog mig ned på en bänk för att skissa lite.

Det blev så att jag tog inspiration direkt från det jag sett så därför bidrar kanske inte skisserna med mer än en sorts minnesanteckning för mig själv att ha. När jag kikar på skisserna kan jag nästan känna känslan jag hade då jag satt där mitt i historien. Det fanns en hel del uppstoppade djur i lokalen och jag vet inte varför men för mig var det nästan komiskt, det som stod på en av lapparna: "Rör ej vargen, den är behandlad med arsenik". (Citerad fritt från minnet). Snacka om passande på något vis, med mitt tema, min känslostämning och den stackars uppstoppade vargen.
Det fanns en massa krukor och annat man hittat vid olika utgrävningar. Det mesta var dock lagat, eller visades i trasigt skick. Där fanns ett lerhuvud, eller en klump som kan ha varit ett lerhuvud och genom ögonen hade en kvist växt. Jag önskar att man fick fotografera för jag kan helt enkelt inte rita eller beskriva med ord hur häftigt det såg ut.

När jag suttit på min bänk och skissat och funderat en stund bestämde jag mig för att gå vidare till nästa utställning. Den heter Och vad är frågan? Personligen var den alldeles för "modern". I var och vartannat hörn fanns det en skärm av något slag, där konstnärerna hade filmat något klyftigt. Konst för mig är än så länge i det hantverkade på något vis. Alltså, ett kort eller en film kan ju också vara konst, men jag tar det inte på lika stort allvar som jag gör när det handlar om målade tavlor och sådant. Hemskt va?! Detta var de tankar jag skrev ner i min dagbok i alla fall; "Dom vill få oss att tänka deras tankar, fast det erkänner dom aldrig. Tolkningsfrihet. BAH!
Jag vill vara tydlig, men samma som dom?
Jag gick två gånger. Lika irriterande båda gångerna. För många skärmar. Jag får tänka på gräddkannorna för att lugna ner mig. De är ärliga. Inget nonsens. Jag oroar mig över att detta & mitt gestaltningsprojekt påverkar mig för mycket. Jag följer med..." Som jag skrev där och då så känner jag att jag sjunker djupare ner i mina tankar och fjärmar mig från omvärlden. Utställningarna bidrog på något vis till att jag inte heller ville komma bort från den platsen inom mig. Så även om jag inte tyckte så mycket om "Och vad är frågan?" så gav den mig nog en hel del inspiration.

I "Björnklor och Hasselnötter..." fick man göra ett frottage av en hällristning.

Följande tre bildar gjorde jag efter jag gått en andra gång på "Och vad är frågan?" 

Gräddkannorna som skänkte mig lite ro.

Jag tycker allt att det var givande att gå på museum. Har aldrig gillat det förut, men nu tyckte jag om och tog till mig av det som hände där, då och nu. Jag tyckte också att det var skönt att alla tre galleriorna fanns under samma tak, jag är ju som jag nämnt tidigare lite orolig när det kommer till nya sociala sammanhang. Jag tror jag utvecklas mer för varje dag som går sen den här kursen startade. Who could have guessed?

Magnet inköpt på museet!

Bortglömt assignment

Under en lektion tidigare i höstas som jag inte deltog på fick vi ett assignment att ta en annorlunda väg och dokumentera den. Uppgiften var för mig enormt svår, jag har en ganska lätt version av agorafobi men den sätter verkligen käppar i hjulet för mig ibland. Jag får ganska mycket ångest när jag måste ta nya vägar och så fort jag vet att jag måste ta mig till en ny plats ger jag mig själv massvis av tid för att hitta till platsen. Så detta med att ta nya vägar och dokumentera var minst sagt svårt. Jag har inte heller gjort uppgiften så som den var tänkt. Jag fick utgå från mina premisser och därefter försöka göra uppgiften. Då jag hamnar vilse vill jag inte gärna ställa mig och fotografera det, för då känns det extra mycket som att jag blir utstirrad vilket leder till att jag blir enormt obekväm. En dag i alla fall, skulle jag ge mig ut i Göteborg för att hitta en affär som säljer lut. Jag hade tagit reda på några butiker som kunde tänkas sälja det så jag började leta. Jag startade vid Pedagogen och kom på att om jag håller i mobilen och filmar så kan jag röra mig framåt utan att dra till mig allt för mycket uppmärksamhet. Filmen blev oerhört skakig men för den som inte lätt blir åksjuk kommer den här:

Vägen blev ganska mycket längre än vad som visas i filmen. Jag är extremt dålig på att läsa kartor, och det visade sig till slut att Engelska Tapetmagasinet (som var mitt mål) låg nästan precis bredvid Pedagogen. Jag försökte filma lite extra på detaljer jag annars inte skulle fokusera på, och de fick stå för bilderna jag inte tog. I slutändan var jag rejält utmattad och materialet jag filmade blev inte särskilt bra, men jag tog mig en bit utanför den zon där jag känner mig bekväm så det fick allt duga.

För övrigt hade inte Engelska Tapetmagasinet lut :D

"Ångest har i alla tider givit stark livskänsla. Dagens mest livsdugliga människor är kanske de man kallar neurotiker."

Elsa Gress

Gestaltningsintroduktion

Då har det alltså startat; gestaltningsprojektet. Jag känner mig förvirrad, ofokuserad och har redan hunnit förkasta några idéer. Jag vet att jag vill jobba tematiskt, efter en diskussion med Hanna och Ellinor kom jag att fastna för temat "döden". Jag har aldrig varit särskilt rädd för att dö och detta är en ganska stor kontrast mot gängse uppfattning. Det skulle vara spännande att lyfta det som inte är så fult med att dö. Men där tar det stopp för mig också. Jag vet inte hur jag vill förmedla detta, så jag har ingen aning om vad jag egentligen skall fördjupa mig i. Temat kan ju dessutom förändra sig över tid, så jag är orolig över att jag redan fastnat där. Det hade varit kul att fotografera, men jag har inte tillgång till en bra kamera och det känns som att jag är alldeles för dålig på bildredigering för att det ska vara ett möjligt alternativ. Just nu är det ett enda kaos i mitt huvud och en stor klump i magen över att jag på bara några dagar eventuellt har hamnat lååångt bakom mina klasskamrater. Det jag har gjort praktiskt än så länge är att samla några artiklar samt dikter från internet. Jag har halkat in lite på idén om självmord och hade tänkt intervjua personer om det och död över lag, men så fort man tar upp ämnet så vill de inte prata mer. Jag tror att det kommer bli några tuffa veckor för mig framöver.

Jag hittade en serie på UR som verkar intressant. Jag har bara kollat på ett klipp men jag tror att serien i sin helhet kan vara intressant för våra processer. HÄR hittar ni den!

Vecka 42, bild utanför bildämnet.

Det var en gång en pappa som älskade äpplen. I hela sitt liv hade han drömt om att hitta det mest perfekta äpplet man kan tänka sig. En dag fick han en idé, han skulle ta sin segelbåt och resa jorden runt för att hitta sitt drömäpple. Han packade sina grejer och tog farväl av sin dotter, pappan tyckte att det var bäst att hon stannade hemma där mormor och farmor kunde ta hand om henne. Han började sin resa en solig höstdag och reste runt jorden och letade efter äpplet i världens alla hörn. När han hade letat i tio år började han tappa modet då han ännu inte funnit det han sökte, dessutom saknade han sin dotter otroligt mycket. Han började segla hemåt igen. När han kom hem såg han ett äppleträd i trädgården som prunkade av röda glänsande äpplen. Han plockade ett och tog ett stort bett. "Wow", tänkte han. "Detta är det godaste äpplet jag någonsin smakat". Han insåg att det han spenderat så många år att leta efter hela tiden hade funnits rakt framför hans ögon.

Vi har haft några fantastiskt lärorika workshops den senaste tiden. Historien ovanför kommer från ett av dem. Vi fick fyra kort med bilder på, sedan skulle vi med dem hitta på en berättelse där ett femte kort från början var blankt som vi själva skulle rita som en del av berättelsen. Vi jobbade i grupper om två-tre stycken, jag jobbade med Pamela. Vi kom överens väldigt bra om vad grundhistorien skulle handla om, men jag är säker på att hennes version skulle bli lite annorlunda än den jag skrivit ovanför. Magnus tipsade oss om att göra/köpa sådana här kortlekar att ha med oss i framtida arbeten. Jag tycker det var en fantastisk uppgift som jag skulle arbeta med ämnesöverskridande, till exempel i bild-svenska. Fördelaktigt skulle vara att eleverna arbetar i små grupper när de får bilderna och skall rita det femte kortet. Sedan skulle jag låta dem arbeta i samma grupp eller en och en med att skriva ner historian. Detta tror jag kan utvecklas massvis genom att man gör olika kortlekar med ämnesbaserade bilder. Här anser jag också att man får in syften från Lgr11; "Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och kan tolkas."
Detta är bara en liten del av det man skulle kunna plocka ur kursplanen. Men det gäller i princip alla de övningar vi gjort med Magnus,

Alla barns rätt

Det skulle bli ett extremt långt inlägg om jag skulle beskriva alla de uppgifter vi har gjort med Magnus. Därför beskriver jag dem i korthet. Bilderna ovan är från tre olika tillfällen. Den första, med en femhundring med en symbol på fick vi i måndags. Vi fick alla varsin liten påse med gummibjörnar och skulle därefter med hjälp av dem bygga en symbol och överföra den på sedeln. Jag frågade Magnus om symbolen behövde betyda något, han sa att så fort jag berättar något om den så får den en betydelse. Detta tyckte jag var ett viktigt budskap. Så fort något "förs fram i ljuset" får det betydelse. Detta tror jag är viktigt att tänka på i alla aspekter av livet!

Bild nummer två är en illustration jag gjorde till kapitel ett i det material Magnus har skrivit om barnkonventionen. Jag tror att jag kommer en hel del med att elever får illustrera berättelser, för genom det kan man man arbeta in många aspekter ur kursplanen; 

• Framställning av berättande och informativa bilder, till exempel serier och illustrationer till text.
• Verktyg för teckning, måleri, ][...].
• Från kunskapskravet för betyg A i slutet av årskurs sex:
  Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett välutvecklat bildspråk och väl genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. I arbetet kan eleven använda några olika tekniker, verktyg och material på ett väl fungerande, varierat och idérikt sätt för att skapa olika uttryck.

Den sista bilden handlar om att förmedla artefakter i en historia. Vi fick ett antal föremål av Magnus och skull med hjälp av dem berätta en historia. Sedan skulle en rita ett bokomslag till den historian. Jag jobbade först ihop med Matias, för att sedan göra omslaget själv. Det var ett intressant upplägg och är åter något jag kan tänka mig att arbeta med framtiden.

Bilder utanför bildämnet

Det har varit en väldigt lärorik vecka! Den har bestått av seminarium/workshops som för det mesta varit helt fantastiska. Catharina inledde veckan med en diskussion kring teorier om barns bildutveckling, Magnus avslutade i torsdags med satirtecknande.. typ.

Bilden är tagen från Wikipedia!

Vi var en sväng till "Kopparmärra" för att analysera semiotiska tecken. Alltså tecken som kan tydas på statyn direkt och indirekt. Jag tyckte till en början att det var svårt att greppa uppgiften, men Magnus förklarade lite på plats som gjorde att jag förstod uppgiften bättre. Han berättade om "höger" och "vänster". Där "höger" står för fadern, det manliga, det goda och "vänster" för modern, det kvinnliga, det onda. Det fanns en hel del tecken på och kring statyn som man kunde koppla till dessa begrepp. Tyvärr blev mina bilder alltför svagt tecknade samt barnsliga så jag har valt att inte dela dem här i bloggen.

Under ett seminarium/workshop pratade vi om identiteter, och vi fick först skapa ett bomärke:

Ett bomärke användes som jag förstod det som ett sorts visitkort förr, det beskrev en person eller en familj med linjer och bilder. Mitt bomärke består av en handkontroll som är kopplad till en hjärna därför att jag är en gamer, och det styr en hel del av min fritid framför allt. Sen finns det givetvis många fler aspekter på hur jag är, vad som bestämmer min identitet. Men jag valde att lyfta detta för att det kändes viktigt för mig. Mer om bomärken hittar man här!
På samma lektion fick vi också skapa egna identiteter och göra id-kort för dem. Jag gjorde två stycken, som visar på personligheter jag önskar att jag besatt.

Det vänstra skulle vara som ett sorts visitkort för min persona som är kurator på ett franskt museum, det högra är ett passerkort där jag är professor i kriminologi. Jag tycker att det var intressant att jag inte ville byta namn, speciellt mitt efternamn. Jag har alltid varit stolt över det, tycker att det är ovanligt och speciellt.

Detta är alltså ett axplock av vad den senaste veckan inneburit, det jag lyft fram är nog det som intresserat mig mest personligen även om veckan i sin helhet varit superbra och som jag tidigare skrev, lärorik.

Animering - Stop Motion

I tisdags gjorde jag och Pamela en kort stop motion animering. Jag har oftast inte så mycket tålamod, men det gick ändå rätt så bra. Vi valde att göra våran animering i lera. Idén till filmen kom från Pamela, och jag var kanske lite tveksam först, men ju mer vi arbetade med leran desto mer gillade jag den. Temat vi fick av Catharina var "Gränser/Identitet" och vi nailade det ;) Vi satsade på att hålla det hela väldigt enkelt, då jag inte kunde komma till skolan på torsdagen. Dock satt jag och redigerade våran korta filmsnutt i cirka sju timmar igår. Det blev en hel del olika varianter av filmen, jag sparade, började om, redigerade, sparade, började om... Första versionen jag gjorde blev helt okej, jag retuscherade inte bilderna alls (jag hade inte lärt mig hur man gjorde det än) och den blev så här:

Sedan upptäckte jag det här med retuschering, och plötsligt hade jag tålamod åt en hel by. Jag satt i timme efter timme för att sudda bort trådarna vi hade använt för att få våra former att gå upp för trappan (därav de sju timmarna jag nämnde innan). Jag vet inte om skillnaden blev enorm (min sambo sa att han inte ens såg trådarna i version ett förrän jag sa det), men det kändes på något vis tillfredsställande när det var klart. Jag lekte också lite mer med tiderna, i första filmen visas varje bildruta i 0,08 sek, men i denna sista version har jag anpassat detta mer för att få ett bättre flow i klippet. Så här kommer den, den retuscherade slutgiltiga produkten:

 Jag är faktiskt riktigt nöjd med vårat arbete. Jag är tacksam över att Pamela hade en sådan bra kamera, vilket underlättade arbetet. Jag tycker också att vi hade kul när vi arbetade, vilket jag treor är viktigt för att man inte ska ge upp. Jag skulle någon gång vilja göra fler sådana här stop motion filmer, men då skulle jag gärna ha en bättre kamera först.

"Allting skall göras så enkelt som möjligt - men inte enklare."

Albert Einstein 

Verkstadsveckan & en smula ångest

Det har minst sagt varit en händelserik vecka. Den började i måndags i Varberg. Jag hade valt Grafikverkstaden i första hand och fick den också. Jag var jättespänd på att få komma dit och att få veta vad vi skulle göra. I verkstaden fanns Börje och Tommy, två goa gubbar. Börje introducerade typ vad grafikverkstaden innebar, men han berättade mer anekdoter om sitt liv än vad han berättade om just grafik. Jag förstod att det handlade om att göra plåtar, kartonger, mallar som man sedan tryckte med. Vi fick börja arbeta med torrnål på kopparplåt. Jag glömde ta bilder på nålen men den såg ut ungefär som en virknål fast vass och rak. Mitt första tryck blev simpelt:

Det var tungt att jobba med torrnålen, man liksom ristade i den, och man skulle hålla nålen rakt. Det gjorde saken svårare. Man tryckte i en stor press på papper som var fuktigt.

Jag gjorde en plåt till, som också den blev simpel (det verkade vara mitt motto under veckan) och trycket av den såg ut så här:

Jag tryckte den flera gånger för att arbeta med färgen på olika sätt. Man rollade nämligen hela plåten med färg först, för att sedan i olika steg torka av den så att det mesta av den bara fanns kvar i skårorna.

Efter dessa två plåtar blev jag fruktansvärt deprimerad. Jag jämförde mina alster med de andras och jag var inte nöjd direkt. Alla andra fick sådana djup i sina bilder, och deras fantasi tyckte oändlig. Jag blev riktigt avundsjuk och ville mest att det hela skulle vara över. Jag prövade ändå att göra en mall i kartong och en i linoleum:

Kartong: Trycket är till vänster och mallen till höger.

Linoleummall.

Tryck av linoleummallen.

Jag blev väl lite bättre tycker jag på den sista mallen, men ju mer jag jämförde mig med de andra desto mer ledsen blev jag. Så jag lärde mig en massa men jag förlorade lite självförtroende. Jag struntade att gå på presentationen på fredagen för jag ville ärligt talat inte dela med mig av mina upplevelser där. Jag tvivlar en del på min förmåga att bli bildlärarinna, om jag inte kan arbeta med djup hur ska jag då kunna påstå att jag kan undervisa i bild som innehåller så mycket djup. 

Jag antar att man under hela livet kommer hitta saker man känner sig osäker på. Men detta var för mig omskakande. Kanske hade jag kunnat bli bättre om jag arbetade med grafik ofta, allt kan väl inte vara lätt från början?

Bildhistorik & sokratiskt samtal

Veckan som gick har varit mycket givande, men också väldigt uttömmande! I ett tidigare inlägg berättade jag och serieteckningsworkshopen, här kommer ett inlägg om resten av veckan.

Tis 8/9) Vi har fick diskutera och lära oss om bildens historia i Sverige. Det var lärorikt och upplägget på den lektionen var fantastiskt bra; kort introduktion - workshop - diskussion. Min minigrupp fick uppdraget att visualisera 70-talet. I min grupp var det bara jag från 4-6 och jag tycker det var kul att jobba med "nya" människor. Jag tycker också att vår plansch blev väldigt fin och informativ :) :) Jag tycker att bildämnets historia blev väldigt tydlig med det här upplägget.

Av: Jessica, mig, Henric och Mikael.

Tor 10/9) Vi fick en introduktion till det didaktiska förhållningssätt man jobbar efter på BVK. Jag var verkligen trött den dagen, hade svårt att ta in det som Catharina pratade om. Det handlade i stora drag om hur man lär ut bild. Hon diskuterade bland annat bildämnet sett ifrån Lars Lindströms modell om estetiska lärandeformer:

Jag hittade en väldigt intressant artikel av Leif Mathiasson med bland andra Lars Lindström som är värd att läsa: Konsten lär oss förstå livet.

Fre 11/9) På fredagen hade lärde vi oss om och fick ha ett sokratiskt samtal. Wow vad häftigt det var, jag kände igen metoden när jag läste om den i ett kompendium vi fått. Jag har liknande samtal med familj och vänner rätt ofta. Men att helt utgå från det "regelverk" som finns för sokratiska samtal var fantastiskt. Vi började det hela med att kolla på två klipp från Youtube: "The Delicious" 1/2 och "The Delicious" 2/2. Dessa korta snuttar blev grunden för vårt samtal, samt inledningsfrågan "Vad handlar filmen om"? Samtalet som följde var otroligt spännande-nyttigt-informativt-lärorikt. Det sista yttrandet som på något sätt sydde ihop vår samtalssäck stod Frida för; "Man byter inte kön, man korrigerar kön". Efteråt kände jag mig helt slut, på ett riktigt bra sätt.

Serieteckningsworkshop

I måndags hade vi en fantastisk workshop! Vi fick lära oss om serietecknande, och vi gjorde några serier själva också. Jag har svårt att sätta ord på vad jag lärde mig, sådant brukar komma till mig i efterhand när jag i en situation upptäcker att "Aha!, här har jag användning av det vi gjorde på workshopen!" Hoppas ni förstår vad jag menar :P

Den första uppgiften vi fick var att vi i mindre grupper skulle göra serier gemensamt. Jag arbetade med Irma och Linn. Jag tycker jag fick till en bra text på vad vi gjorde exakt på bilden nedan:

Den här serien påbörjade jag. Så jag är ansvarig för ruta ett och
ruta fyra. Vi skissade alla med blyerts så jag fyllde i med svart
tusch i efterhand så att det bilderna skulle synas när jag
fotade.

Jag blev riktigt nöjd med alla de tre serierna som vi knåpade ihop. Framför allt så hade jag roligt! Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det kan vara såå kul att lära sig något. Det måste jag försöka komma ihåg och inspireras av när jag själv undervisar!


 En annan uppgift vi fick var att vi skulle göra en serie på fyra-sex rutor där vi skulle inspireras av något som hänt oss i vårt dagliga liv. Det blev en hel del serier som jag kände att jag kunde relatera till. Min handlade om mig och min sambo;

Tyvärr tror jag att budskapet gick lite förlorat, men jag var ändå nöjd med den som ett sorts första försök.

Överlag så var det en underbar dag, och vår lärare var himla inspirerande. Jag slänger in en länk till hans hemsida för andra som också vill bli inspirerade: http://www.henrigylander.com/

"I konsten är den ena idén lika bra som den andra". 

                                                                      Willem De Kooning

Första veckan

Wow vad många nya intryck jag har fått den här veckan. Att studera vid HDK känns som ett privilegium, och jag önskar att jag fick vara där hela min studietid (minst). Introduktionen var bara den mäktig, mer så än den vi fick allra första dagen på programmet för ett och ett halvt år sedan.

Första dagen med "riktig" lektion hade vi i tisdags. Vi fick snabbt skissa av varandra först med valfri penna, och sedan med pastellkrita. Kritan var rolig att testa, men var nog inte min bästa vän. Vi prövade också att använda "fel" hand när vi skissade av varandra och slutligen gjorde vi ett porträtt där vi inte ens tittade på pappret utan bara på den partner vi hade för tillfället. Det var så spännande, så kul och ett utmärkt sätt att börja kursen på.

Vad jag tog med mig från lektionen var en ny sorts avslappnad attityd som jag inte hade innan. Det var väldigt roligt och nyttigt att börja kursen med att släppa lite prestationsågren. Vi fick också vår allra första uppgift, men mer om den kommer i nästa inlägg! :)

Jag har stora förhoppningar på kursen. Den har börjat så bra och jag kan ana att det bara kommer att bli bättre. Jag förväntar mig att jag kommer lära mig en massa, ha en hel del kul och att jag i slutet kommer önska att det bara kunde fortsätta i evigheter.

"There is no excellent beauty that hath not some strangeness in the proportion"

Sir Francis Bacon