Museibesök

Jag har känt mig stressad av veckans alla åtaganden; museibesök, assignments, gestaltningsprojekt, livet...
Så idag släppte jag allt, och tog mig till Bohusläns Museum. Det tycks vara det mest tillgängliga museet i Uddevalla, och jag kände att Skalbanksmuseet inte skulle ge så mycket. Som tur var hade Bohusläns museum flera utställningar så att jag åtminstone kunde gå på tre olika utställningar. Det första jag möttes av var en fotoserie med Ingrid Bergman. Där fanns lite prylar som hon gett bort till andra och lite saker hon själv ägt. Jag tycker hon var så vacker, det fanns någon sorts vishet i ögonen hos henne. Dock blev jag kanske inte så inspirerad till eget skapande och jag gjorde en snabb skiss av ett ansikte bara:

Jag dröjde inte så länge vid fotografierna av henne. I och med att jag inte fick så mycket inspiration och för att det inte fanns några sittplatser gick jag vidare till nästa utställning som heter "Björnklor & Hasselnötter - arkeologi längs E6:an Genom Bohuslän". Länk här! Det var en utställning som jag trodde skulle passa min smak. Det hela blev dock ganska hemskt när då jag hade mitt gestaltningsarbete i tankarna. För wow, det mesta är ju gamla benflisor från människor, uppradade i glasskålar och lergods. Dock älskade jag stämningen där inne, och jag slog mig ned på en bänk för att skissa lite.

Det blev så att jag tog inspiration direkt från det jag sett så därför bidrar kanske inte skisserna med mer än en sorts minnesanteckning för mig själv att ha. När jag kikar på skisserna kan jag nästan känna känslan jag hade då jag satt där mitt i historien. Det fanns en hel del uppstoppade djur i lokalen och jag vet inte varför men för mig var det nästan komiskt, det som stod på en av lapparna: "Rör ej vargen, den är behandlad med arsenik". (Citerad fritt från minnet). Snacka om passande på något vis, med mitt tema, min känslostämning och den stackars uppstoppade vargen.
Det fanns en massa krukor och annat man hittat vid olika utgrävningar. Det mesta var dock lagat, eller visades i trasigt skick. Där fanns ett lerhuvud, eller en klump som kan ha varit ett lerhuvud och genom ögonen hade en kvist växt. Jag önskar att man fick fotografera för jag kan helt enkelt inte rita eller beskriva med ord hur häftigt det såg ut.

När jag suttit på min bänk och skissat och funderat en stund bestämde jag mig för att gå vidare till nästa utställning. Den heter Och vad är frågan? Personligen var den alldeles för "modern". I var och vartannat hörn fanns det en skärm av något slag, där konstnärerna hade filmat något klyftigt. Konst för mig är än så länge i det hantverkade på något vis. Alltså, ett kort eller en film kan ju också vara konst, men jag tar det inte på lika stort allvar som jag gör när det handlar om målade tavlor och sådant. Hemskt va?! Detta var de tankar jag skrev ner i min dagbok i alla fall; "Dom vill få oss att tänka deras tankar, fast det erkänner dom aldrig. Tolkningsfrihet. BAH!
Jag vill vara tydlig, men samma som dom?
Jag gick två gånger. Lika irriterande båda gångerna. För många skärmar. Jag får tänka på gräddkannorna för att lugna ner mig. De är ärliga. Inget nonsens. Jag oroar mig över att detta & mitt gestaltningsprojekt påverkar mig för mycket. Jag följer med..." Som jag skrev där och då så känner jag att jag sjunker djupare ner i mina tankar och fjärmar mig från omvärlden. Utställningarna bidrog på något vis till att jag inte heller ville komma bort från den platsen inom mig. Så även om jag inte tyckte så mycket om "Och vad är frågan?" så gav den mig nog en hel del inspiration.

I "Björnklor och Hasselnötter..." fick man göra ett frottage av en hällristning.

Följande tre bildar gjorde jag efter jag gått en andra gång på "Och vad är frågan?" 

Gräddkannorna som skänkte mig lite ro.

Jag tycker allt att det var givande att gå på museum. Har aldrig gillat det förut, men nu tyckte jag om och tog till mig av det som hände där, då och nu. Jag tyckte också att det var skönt att alla tre galleriorna fanns under samma tak, jag är ju som jag nämnt tidigare lite orolig när det kommer till nya sociala sammanhang. Jag tror jag utvecklas mer för varje dag som går sen den här kursen startade. Who could have guessed?

Magnet inköpt på museet!

Bortglömt assignment

Under en lektion tidigare i höstas som jag inte deltog på fick vi ett assignment att ta en annorlunda väg och dokumentera den. Uppgiften var för mig enormt svår, jag har en ganska lätt version av agorafobi men den sätter verkligen käppar i hjulet för mig ibland. Jag får ganska mycket ångest när jag måste ta nya vägar och så fort jag vet att jag måste ta mig till en ny plats ger jag mig själv massvis av tid för att hitta till platsen. Så detta med att ta nya vägar och dokumentera var minst sagt svårt. Jag har inte heller gjort uppgiften så som den var tänkt. Jag fick utgå från mina premisser och därefter försöka göra uppgiften. Då jag hamnar vilse vill jag inte gärna ställa mig och fotografera det, för då känns det extra mycket som att jag blir utstirrad vilket leder till att jag blir enormt obekväm. En dag i alla fall, skulle jag ge mig ut i Göteborg för att hitta en affär som säljer lut. Jag hade tagit reda på några butiker som kunde tänkas sälja det så jag började leta. Jag startade vid Pedagogen och kom på att om jag håller i mobilen och filmar så kan jag röra mig framåt utan att dra till mig allt för mycket uppmärksamhet. Filmen blev oerhört skakig men för den som inte lätt blir åksjuk kommer den här:

Vägen blev ganska mycket längre än vad som visas i filmen. Jag är extremt dålig på att läsa kartor, och det visade sig till slut att Engelska Tapetmagasinet (som var mitt mål) låg nästan precis bredvid Pedagogen. Jag försökte filma lite extra på detaljer jag annars inte skulle fokusera på, och de fick stå för bilderna jag inte tog. I slutändan var jag rejält utmattad och materialet jag filmade blev inte särskilt bra, men jag tog mig en bit utanför den zon där jag känner mig bekväm så det fick allt duga.

För övrigt hade inte Engelska Tapetmagasinet lut :D

"Ångest har i alla tider givit stark livskänsla. Dagens mest livsdugliga människor är kanske de man kallar neurotiker."

Elsa Gress

Gestaltningsintroduktion

Då har det alltså startat; gestaltningsprojektet. Jag känner mig förvirrad, ofokuserad och har redan hunnit förkasta några idéer. Jag vet att jag vill jobba tematiskt, efter en diskussion med Hanna och Ellinor kom jag att fastna för temat "döden". Jag har aldrig varit särskilt rädd för att dö och detta är en ganska stor kontrast mot gängse uppfattning. Det skulle vara spännande att lyfta det som inte är så fult med att dö. Men där tar det stopp för mig också. Jag vet inte hur jag vill förmedla detta, så jag har ingen aning om vad jag egentligen skall fördjupa mig i. Temat kan ju dessutom förändra sig över tid, så jag är orolig över att jag redan fastnat där. Det hade varit kul att fotografera, men jag har inte tillgång till en bra kamera och det känns som att jag är alldeles för dålig på bildredigering för att det ska vara ett möjligt alternativ. Just nu är det ett enda kaos i mitt huvud och en stor klump i magen över att jag på bara några dagar eventuellt har hamnat lååångt bakom mina klasskamrater. Det jag har gjort praktiskt än så länge är att samla några artiklar samt dikter från internet. Jag har halkat in lite på idén om självmord och hade tänkt intervjua personer om det och död över lag, men så fort man tar upp ämnet så vill de inte prata mer. Jag tror att det kommer bli några tuffa veckor för mig framöver.

Jag hittade en serie på UR som verkar intressant. Jag har bara kollat på ett klipp men jag tror att serien i sin helhet kan vara intressant för våra processer. HÄR hittar ni den!

Vecka 42, bild utanför bildämnet.

Det var en gång en pappa som älskade äpplen. I hela sitt liv hade han drömt om att hitta det mest perfekta äpplet man kan tänka sig. En dag fick han en idé, han skulle ta sin segelbåt och resa jorden runt för att hitta sitt drömäpple. Han packade sina grejer och tog farväl av sin dotter, pappan tyckte att det var bäst att hon stannade hemma där mormor och farmor kunde ta hand om henne. Han började sin resa en solig höstdag och reste runt jorden och letade efter äpplet i världens alla hörn. När han hade letat i tio år började han tappa modet då han ännu inte funnit det han sökte, dessutom saknade han sin dotter otroligt mycket. Han började segla hemåt igen. När han kom hem såg han ett äppleträd i trädgården som prunkade av röda glänsande äpplen. Han plockade ett och tog ett stort bett. "Wow", tänkte han. "Detta är det godaste äpplet jag någonsin smakat". Han insåg att det han spenderat så många år att leta efter hela tiden hade funnits rakt framför hans ögon.

Vi har haft några fantastiskt lärorika workshops den senaste tiden. Historien ovanför kommer från ett av dem. Vi fick fyra kort med bilder på, sedan skulle vi med dem hitta på en berättelse där ett femte kort från början var blankt som vi själva skulle rita som en del av berättelsen. Vi jobbade i grupper om två-tre stycken, jag jobbade med Pamela. Vi kom överens väldigt bra om vad grundhistorien skulle handla om, men jag är säker på att hennes version skulle bli lite annorlunda än den jag skrivit ovanför. Magnus tipsade oss om att göra/köpa sådana här kortlekar att ha med oss i framtida arbeten. Jag tycker det var en fantastisk uppgift som jag skulle arbeta med ämnesöverskridande, till exempel i bild-svenska. Fördelaktigt skulle vara att eleverna arbetar i små grupper när de får bilderna och skall rita det femte kortet. Sedan skulle jag låta dem arbeta i samma grupp eller en och en med att skriva ner historian. Detta tror jag kan utvecklas massvis genom att man gör olika kortlekar med ämnesbaserade bilder. Här anser jag också att man får in syften från Lgr11; "Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och kan tolkas."
Detta är bara en liten del av det man skulle kunna plocka ur kursplanen. Men det gäller i princip alla de övningar vi gjort med Magnus,

Alla barns rätt

Det skulle bli ett extremt långt inlägg om jag skulle beskriva alla de uppgifter vi har gjort med Magnus. Därför beskriver jag dem i korthet. Bilderna ovan är från tre olika tillfällen. Den första, med en femhundring med en symbol på fick vi i måndags. Vi fick alla varsin liten påse med gummibjörnar och skulle därefter med hjälp av dem bygga en symbol och överföra den på sedeln. Jag frågade Magnus om symbolen behövde betyda något, han sa att så fort jag berättar något om den så får den en betydelse. Detta tyckte jag var ett viktigt budskap. Så fort något "förs fram i ljuset" får det betydelse. Detta tror jag är viktigt att tänka på i alla aspekter av livet!

Bild nummer två är en illustration jag gjorde till kapitel ett i det material Magnus har skrivit om barnkonventionen. Jag tror att jag kommer en hel del med att elever får illustrera berättelser, för genom det kan man man arbeta in många aspekter ur kursplanen; 

• Framställning av berättande och informativa bilder, till exempel serier och illustrationer till text.
• Verktyg för teckning, måleri, ][...].
• Från kunskapskravet för betyg A i slutet av årskurs sex:
  Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett välutvecklat bildspråk och väl genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. I arbetet kan eleven använda några olika tekniker, verktyg och material på ett väl fungerande, varierat och idérikt sätt för att skapa olika uttryck.

Den sista bilden handlar om att förmedla artefakter i en historia. Vi fick ett antal föremål av Magnus och skull med hjälp av dem berätta en historia. Sedan skulle en rita ett bokomslag till den historian. Jag jobbade först ihop med Matias, för att sedan göra omslaget själv. Det var ett intressant upplägg och är åter något jag kan tänka mig att arbeta med framtiden.

Bilder utanför bildämnet

Det har varit en väldigt lärorik vecka! Den har bestått av seminarium/workshops som för det mesta varit helt fantastiska. Catharina inledde veckan med en diskussion kring teorier om barns bildutveckling, Magnus avslutade i torsdags med satirtecknande.. typ.

Bilden är tagen från Wikipedia!

Vi var en sväng till "Kopparmärra" för att analysera semiotiska tecken. Alltså tecken som kan tydas på statyn direkt och indirekt. Jag tyckte till en början att det var svårt att greppa uppgiften, men Magnus förklarade lite på plats som gjorde att jag förstod uppgiften bättre. Han berättade om "höger" och "vänster". Där "höger" står för fadern, det manliga, det goda och "vänster" för modern, det kvinnliga, det onda. Det fanns en hel del tecken på och kring statyn som man kunde koppla till dessa begrepp. Tyvärr blev mina bilder alltför svagt tecknade samt barnsliga så jag har valt att inte dela dem här i bloggen.

Under ett seminarium/workshop pratade vi om identiteter, och vi fick först skapa ett bomärke:

Ett bomärke användes som jag förstod det som ett sorts visitkort förr, det beskrev en person eller en familj med linjer och bilder. Mitt bomärke består av en handkontroll som är kopplad till en hjärna därför att jag är en gamer, och det styr en hel del av min fritid framför allt. Sen finns det givetvis många fler aspekter på hur jag är, vad som bestämmer min identitet. Men jag valde att lyfta detta för att det kändes viktigt för mig. Mer om bomärken hittar man här!
På samma lektion fick vi också skapa egna identiteter och göra id-kort för dem. Jag gjorde två stycken, som visar på personligheter jag önskar att jag besatt.

Det vänstra skulle vara som ett sorts visitkort för min persona som är kurator på ett franskt museum, det högra är ett passerkort där jag är professor i kriminologi. Jag tycker att det var intressant att jag inte ville byta namn, speciellt mitt efternamn. Jag har alltid varit stolt över det, tycker att det är ovanligt och speciellt.

Detta är alltså ett axplock av vad den senaste veckan inneburit, det jag lyft fram är nog det som intresserat mig mest personligen även om veckan i sin helhet varit superbra och som jag tidigare skrev, lärorik.