Då har det alltså startat; gestaltningsprojektet. Jag känner mig förvirrad, ofokuserad och har redan hunnit förkasta några idéer. Jag vet att jag vill jobba tematiskt, efter en diskussion med Hanna och Ellinor kom jag att fastna för temat "döden". Jag har aldrig varit särskilt rädd för att dö och detta är en ganska stor kontrast mot gängse uppfattning. Det skulle vara spännande att lyfta det som inte är så fult med att dö. Men där tar det stopp för mig också. Jag vet inte hur jag vill förmedla detta, så jag har ingen aning om vad jag egentligen skall fördjupa mig i. Temat kan ju dessutom förändra sig över tid, så jag är orolig över att jag redan fastnat där. Det hade varit kul att fotografera, men jag har inte tillgång till en bra kamera och det känns som att jag är alldeles för dålig på bildredigering för att det ska vara ett möjligt alternativ. Just nu är det ett enda kaos i mitt huvud och en stor klump i magen över att jag på bara några dagar eventuellt har hamnat lååångt bakom mina klasskamrater. Det jag har gjort praktiskt än så länge är att samla några artiklar samt dikter från internet. Jag har halkat in lite på idén om självmord och hade tänkt intervjua personer om det och död över lag, men så fort man tar upp ämnet så vill de inte prata mer. Jag tror att det kommer bli några tuffa veckor för mig framöver.
Jag hittade en serie på UR som verkar intressant. Jag har bara kollat på ett klipp men jag tror att serien i sin helhet kan vara intressant för våra processer. HÄR hittar ni den!
Skissboken
 |
| Jag såg på Kalle och Chokladfabriken och blev inspirerad av Johnny Depp att rita denna bilden. Willy Wonka är ju en karaktär som balanserar på gränsen till total galenskap. |
 |
| A) Jag testade att arbeta med mina akrylfärger och jag blandade och målade, blandade och målade. Detta blev resultatet, som jag till slut bestämde fick vara en dörr. |
 |
| B) Bakom dörren gömmer sig ett hjärta. Ett trassligt hjärta. Låter man vem som helst öppna dörren till det? |
"Death is not the greatest of evils; it is worse to want to die, and not be able to"
Sophocles
Läst N:N
SvaraRaderaJag känner samma sak, jag är inte rädd för att dö. Jag har aldrig varit det vad jag minns. Leva är ju nog jobbigt, dö verkar ju inte så jobbigt. Nu vill jag inte alls dö!! Inte så men jag ser inte döden som så hemsk. Jag har inte haft någon nära som har dött, bara äldre släktingar så kanske ändras det om någon riktigt nära dör. Jag tror inte på medium eller att man kan prata med döda men jag var på en seans där de fick kontakt med död. Inte någon släkting till mig men andra som var där fick meddelanden från sina avllidna män, pappor m,fl. Det gav mig en ännu mer lugn känsla av livet efter döden.
SvaraRaderaJag känner samma sak, jag är inte rädd för att dö. Jag har aldrig varit det vad jag minns. Leva är ju nog jobbigt, dö verkar ju inte så jobbigt. Nu vill jag inte alls dö!! Inte så men jag ser inte döden som så hemsk. Jag har inte haft någon nära som har dött, bara äldre släktingar så kanske ändras det om någon riktigt nära dör. Jag tror inte på medium eller att man kan prata med döda men jag var på en seans där de fick kontakt med död. Inte någon släkting till mig men andra som var där fick meddelanden från sina avllidna män, pappor m,fl. Det gav mig en ännu mer lugn känsla av livet efter döden.
SvaraRadera